När hjärtat stannar!

– Samhällets kunskap om
och inställning till hjärt-lungräddning

Bildkälla: Perkins, et al. (2015). European Resuscitation Council Guidelines for Resuscitation 2015: Section 2. Resuscitation; 95:81–99. Kedjan som räddar liv eller på engelska; ’Chain of survival’ symboliserar omhändertagandekedjan vid plötsligt hjärtstopp. Ledordet är ”tidigt”, dvs. tidigt 112-samtal, tidig start av hjärtlungräddning, tidig defibrillering samt tillgång till avancerad sjukvård i efterförloppet.

Kedjan är inte starkare än dess svagaste länk!

Bara elva procent överlever ett plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige när hjärt-lungräddning påbörjats. För vare minut som passerar vid ett obehandlat hjärtstopp minskar chansen till överlevnad med upp till tio procent! Tidig identifiering av hjärtstopp, tidig hjärt-lungräddning samt tidig defibrillering med hjärtstartare är därför ytterst viktigt för överlevnad. Av de knappt 600 som årligen överlever efter ett plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige – återfår mer än 90 procent en god neurologisk funktionsnivå.

Cecilia Andréll är anestesisjuksköterska vid Intensiv- och perioperativ vård, Skånes Universitetssjukhus. Cecilia är också doktorand i forskargruppen Centrum för Hjärtstopp vid Lunds universitet. Forskningsprojektet handlar om det prehospitala omhändertagandet vid hjärtstopp utanför sjukhus. Ett stort fokus ligger på forskning om larmoperatörernas förmåga att identifiera hjärtstopp i 112-samtal och aktuell utlarmningsmodell för ambulans, ibland (om tidsvinst) även räddningstjänst vid misstänkta hjärtstopp utanför sjukhus i Skåne. Projektet fokuserar även på platsens betydelse för överlevnad och neurologisk återhämtning dvs. spelar det någon roll för överlevnad och neurologisk funktion om hjärtstoppet inträffat i hemmet eller på en offentlig/annan plats, för patienter som initialt räddats till livet och lagts in på sjukhus för intensivvård?

Ambulansens utryckningstid är elva minuter vid misstänkta hjärtstopp i Skåne vilket innebär att om ingen påbörjat hjärt-lungräddning innan ambulansen anländer är chanserna att överleva mycket låga. Hjärt-lungräddning syftar till att med kompressioner på bröstkorgen skapa en viss blodcirkulation till hjärnan, men framför allt att bibehålla den ”elektricitet” i hjärtat som initialt finns hos många drabbade. Den elektricitet, s.k. defibrillerbar rytm krävs för att lyckas med defibrillering (strömstöt över hjärtat med hjälp av en hjärtstartare) för att få hjärtat att börja slå igen. Ju tidigare defibrillering desto större chans till överlevnad och studier visar på att om man defibrillerar inom 3–5 minuter kan så många som 50–70 procent överleva! Tidig hjärt-lungräddning förlänger tidsfönstret för defibrillerbar rytm och är således essentiellt för överlevnad, precis som tidig defibrillering med hjärtstartare.

Ambulansens långa responstid kräver därför kunskap om hjärtstopp och handlingskraft i samhället för att förbättra förutsättningarna för överlevnad genom tidigt 112-larm och tidig start av hjärt-lungräddning och om möjligt tidig defibrillering.

Samhällets kunskap om och inställning till hjärt-lungräddning är således viktigt att studera för att möjliggöra identifiering av vissa grupper i samhället som är i behov av riktad utbildning i hjärt-lungräddning.

Det aktuella forskningsprojektet syfte är att ta reda på vilka kunskaper om och inställning till hjärt-lungräddning invånare i Skåne har idag och identifiera målgrupp(er) för i behov av eventuell utbildningsintervention.

”It takes a system to save a life”
– Global Resuscitation Alliance

Läs mer om 2018-års forskningsanslag

Pin It on Pinterest