Screening för förmaksflimmer i primärvården

Ett projekt som finansieras bla av Lions Forskningsfond Skåne

 Introduktion

Andelen personer med förmaksflimmer och andra arytmier ökar i takt med dels en ökande befolkningsmängd dels med att antalet äldre ökar. Förekomsten av förmaksflimmer i Sverige är 3-4% men har en tydligt ökande förekomst med stigande ålder (ca 10% för personer 80+år).

Förmaksflimmer ger en tydligt ökad risk för såväl stroke och demenssjukdom, och kan på sikt även leda till hjärtsvikt. Det är därför viktigt att tidigt identifiera personer med förmaksflimmer för att kunna sätta in korrekt medicinsk behandling och förhindra allvarliga komplikationer. Speciellt viktigt är detta för patienter med utan symtom på sitt förmaksflimmer, som utan screening inte upptäcks och kunnat erbjudas adekvat behandling. Dock är det i nuläget oklart vilka screeningmetoder för förmaksflinner som är mest effektiva, både ur ett medicinskt perspektiv som ur ett hälsoekonomiskt perspektiv. Om primärvården skulle kunna arbeta förebyggande med enkla screeningmetoder (t.ex. pulsregistrering) som rutin för patienter över 65 år, kan ses ge stora vinster för folkhälsan.

 Syfte

Syftet med forskningsprojektet är att undersöka effekterna av pulsregistrering som screeningmetod (tidig upptäckt) för förmaksflimmer inom primärvården.

 Metod

Screening för förmaksflimmer för patienter 65 år och äldre, planeras som screening i samband med  besök hos distriktsköterska/sjuksköterska på vårdcentral. Datainsamlingen kommer göras av 1-2 distriktssköterskor (DSK) per vårdcentral. Samtliga patienter som är 65 år och äldre som söker till distriktssköterskemottagning (oavsett sökorsak) tillfrågas om deltagande i studien, om de bokas in till DSK som ansvarar för datainsamling till studien.  Vid samtliga besök genomförs screening genom dels pulskontroll dels tum-EKG. Dessutom samlas även andra mätvärden in (t.ex. läng, vikt, sökorsak) och uppgift kring tidigare sjukdomar, ålder, läkemedelsbehandling inhämtas via patientens journal.

 Studiens betydelse

Uppskattningsvis är i dag 300 000 svenskar drabbade av förmaksflimmer, och ungefär var tredje person med förmaksflimmer har sjukdomen utan att veta om det. Då ett obehandlat förmaksflimmer signifikant ökar risken för att drabbas av framförallt stroke, hjärtsvikt och demens är det viktigt med screening och tidiga medicinska insatser. Screening för förmaksflimmer i primärvården skulle nå troligtvis kunna identifiera ett flertal oupptäckta fall, och på sikt minska andelen som insjuknar i följdsjukdomar. Dock måste screeningmetoderna först utvärderas för att kunna bedöma hur effektiva de är. Om screening med enbart pulskontroll skulle visas vara ett tillräckligt sensitivt instrument finns mycket att vinna, både för folkhälsan och ur ett hälsoekonomiskt perspektiv.

Centrala venkatetrar (CVK) är vanliga och oumbärliga i modern hälso- och sjukvård och används bland annat till administration av kärlretande läkemedel, näringstillförsel, och cirkulationsövervakning. I Sverige läggs cirka 50 000 CVKer varje år. Tyvärr är inläggning och användande av CVKer förknippade med allvarliga komplikationer.
Mekaniska komplikationer kan uppstå första dygnet efter CVK-inläggning och definieras som blödning, luft i lungsäcken, nervskada och hjärtrytmrubbning. Andra komplikationer såsom kateterrelaterad infektion eller förträngning av venen där CVKn är inlagd, kan inträffa senare.
Tidigare studier har visat att signifikanta CVK-relaterade komplikationer uppstår i 2–10% av alla CVK-inläggningar. Med tanke på att CVK-relaterade komplikationer inte bara är vanliga och kostsamma utan också ökar sjuklighet och dödlighet så är det av yttersta vikt att förhindra dessa komplikationer, vilket tidigare studier visat är möjligt.
Ett problem med tidigare studier är att de studerat komplikationer förenade med en annan CVK-inläggningsteknik än den ultralsjudsledda variant som nu används.

Syftet med detta projekt är att kartlägga hur vanligt det är med CVK-relaterade komplikationer, vilka riskfaktorerna är samt att specificera åtgärder för att minska komplikationer och optimera användningen av CVKer.

Prevention Celiaki i Skåne (PreCiSe)

Glutenintolerans (även kallad celiaki) är delvis ärftlig och orsakas av en kronisk inflammation i tunntarmen efter intag av gluten. Celiaki går att behandla, men inte att bota. Behandlingen innebär livslång glutenfri kost. Hittills har inga metoder kunnat förhindra uppkomsten av celiaki hos de som bär på ärftlig risk för sjukdomen.

Målet med Prevention Celiaki i Skåne (PreCiSe) är att undersöka om probiotika (2 sorter av laktobaciller) givet i kosten till barn mellan 4 månader och 3 års ålder kan förhindra uppkomsten av celiaki jämfört med barn som får en glutenfri eller normal kost under de tre första levnadsåren. Hypotesen är att probiotika kan medföra hälsofrämjande effekter på tarmfloran under de första 3 levnadsåren så att den blir mindre känslig för infektioner som kan trigga igång en inflammation i tunntarmen som leder till celiaki hos barn med ärftlig förutsättning för sjukdomen.

Genom att undersöka nyfödda barn från hela Skåne för deras ärftliga risk för celiaki kommer vi kunna identifiera barn som bär på ärftliga riskgener med särskilt hög risk för celiaki. Screeningen pågår under 2018-2023 där totalt 600 barn planeras att delta i studien. Av dessa kommer 200 barn få probiotika, 200 barn en glutenfri kost och 200 barn en normal kost. Kostregistrering görs av dietist och besök hos forskningssköterska sker var 3:e månad till 3 års ålder. Undersökning för celiaki görs med blodprover och av barnläkare på SUS i Malmö.

Med hjälp av bland annat Lions forskningsfond Skåne har vi trots rådande pandemi kunnat inkludera barnen i studien, om än i något långsammare takt än förväntat. I dagsläget har studien screenat 14.000 barn vid födseln. Av dessa har 250 barn burit på de ärftliga riskgener för att kunna inkluderas i studien. Av dessa har 80 föräldrar accepterat att låta sitt barn delta i studien. Det första barnet fyller 3 år i augusti och följas upp till 7 års ålder.

Studien planeras fortgå till och med 2030.

Mikroadenom i hypofysen hos barn – behövs uppföljande MR-undersökningar?

Bakgrund: Med dagens förbättrade MR-teknik upptäcks allt oftare små förändringar som mikroadenom och cystor i hypofysen. Det råder osäkerhet kring om dessa förändringar har någon betydelse för barnet, om de ökar i storlek, och om någon uppföljning behövs. Eftersom det finns få studier görs ofta flera uppföljande undersökningar, vilket skapar oro för barnet och familjen.

Målsättning: Vi undersöker om små förändringar i hypofysen, upptäckta vid MR-undersökning, hos barn verkligen riskerar att öka i storlek med tiden. Samtidigt gör vi en utvärdering av hur säker bedömningen är avseende storleksangivelse av förändringarna.

Arbetsplan: Barn yngre än 18 år vid första MR-undersökning av hjärnan/hypofysen vid Skånes universitetssjukhus i Lund under åren 2007 – 2017 identifierades via diagnosregister på Bild- och funktionsdiagnostiskt centrum. De med små godartade förändringar <10 mm ingår i studien. Den första och alla uppföljande MR-undersökningar har avidentifierats och eftergranskas av två röntgenläkare och vi gör även en journalgenomgång för att samla in data kring bl.a. symptom, läkemedel och hormonnivåer.

Betydelse: I preliminära resultat ses ingen påtaglig storleksändring över tid om det inte finns tecken till hormonpåverkan. Vi tror att vår studie kan vara ett stöd för att göra färre uppföljande MR-undersökningar vid dessa små förändringar i hypofysen. Det kan ha stor betydelse för både barnen och familjerna med minskad oro och även innebära lägre kostnader och mindre resurskrävande uppföljningsrutiner.

Surgery and extreme prematurity: A controlled nation-wide Swedish cohort study of surgical disease and surgical procedures among extremely preterm children, from birth and until 12 years of age

Projektet har stöd av bla Lions Forskningsfond Skåne

Helena Arnadóttir (doktorand), David Ley (professor), Lars Hagander (docent)

Vår forskning handlar om barn som fötts före den 27:e graviditetsveckan – och om deras kirurgiska vårdbehov under spädbarnstiden och barndom. Studien är en del av en prospektiv kontrollerad kohortstudie, EXPRESS, som följer alla extremt för tidigt födda barn i Sverige 2004 till 2007 från födsel upp till 12 års ålder. Barnen jämförs med fullgångna barn, och utvärderas under uppväxten med hjälp av återbesök, enkäter, kliniska undersökningar och registerdata. EXPRESS-kohorten är ett nationelt multidisciplinärt samarbete, men de kirurgiska aspekterna har inte tidigare varit föremål för en samlad utvärdering. Målet med forskningen är att kartlägga kirurgiska sjukdomar, ingrepp och kirurgiska seneffekter hos extremt för tidigt födda barn, från första vårdtillfället till senare barndom, för att på så sätt ge vården kunskap och ökade möjligheter att förebygga och hjälpa.

Återinläggning och sena dödsfall bland sepsisöverlevare, vilka drabbas och hur kan det undvikas.

Projektet finansieras bla av Lions Forskningsfond Skåne

 I korthet handlar forskningsprojektet om att identifiera de patienter som riskerar att drabbas av långtidseffekter av sepsis. När patienter med störst risk att drabbas är identifierade kan åtgärder vidtas för att minska långtidseffekterna.

 Sepsis är ett livshotande tillstånd som uppstår då kroppens eget immunsvar på en infektion orsakar skada på kroppen. Sepsis ett stort hälsoproblem som drabbar många, det uppskattas finnas 38 miljoner sepsisöverlevare i världen. På senare år har man uppmärksammat att många sepsisöverlevare drabbas av långtidseffekter. Långtidseffekterna är bland annat återinsjuknande i sepsis, hjärt- och kärlsjukdom, dödsfall i efterförloppet, försämrad livskvalitet och återinläggningar på sjukhus. 

I detta forskningsprojekt kommer patientgrupper med risk för återinläggningar och dödsfall efter sepsis att identifieras. Information om vem som drabbas av dessa långtidseffekter kan användas för anpassad uppföljning av sepsisöverlevare, vilket idag saknas. Uppföljning skulle kunna vara åtgärder såsom stöd, förbättrad uppmärksamhet på om individen drabbas av andra sjukdomar och tidig behandling av sådana. Förhoppningen är vi ska kunna minska långtidseffekterna av sepsis.  

Kort redogörelse för projekt ”Hallon”.

Då en undersökning av hjärnan görs efter döden söker man spår av sjukdom och andra avvikelser som kan förklara sjukdomsförloppet, speciella symptom eller ge en förklaring till själva dödsfallet. Ofta finns neuropatologen någonting tydligt, såsom en tumör, en infektion eller stroke.

Då ingen tydlig sjukdom kan urskiljas i hjärnan, kan det istället vara en mycket diskret men utbredd förekomst av en liten förändring i blodkärlen – det förekommer på vissa eller flera ställen i hjärnans bark-lager.

Fenomenet kallas ”hallon” då det i en vanligt blodkärls-rör bildats ett näste av kanaler som i det mikroskopiska snittet liknar ett hallon!

Efter att ha ”negligerat” fynden i ett antal år, har vi gradvis börjat inse dessa förändringar är tecken på en skada som kanske skulle kunnat förhindras.

Dessa hallon är en form av nybildning av blodkärl (neoangiogenes) – men varför uppstår de? Vi vet att kroppens olika organ kan låta sina blodkärl växa för att ”säkra sin försörjning” av blod vid olika hot, såsom infektion, tumör och bristande blodtillförsel.

När hjärnan inte får det som krävs för normal funktion, måste den reagera – den startar nybildning av blodkärl, i ett ”desperat” försök att styra blod till vävnaden. Ett tillstånd av bristande blodtillförsel som är mindre svår än vid ett stroke, men som istället kan vara återkommande – tros vara grunden för att hallon bildas.

Vi studerar hallon och just nu främst de faktorer som bidrar till deras uppkomst. Här undersöker vi om det finns samband med extra lågt blodtryck, med arterioskleros eller med t.ex. hjärtrytm-rubbningar. 

Bättre diabetesdiagnostik för barn

Sverige har efter Finland den högsta incidensen av barn som insjuknar i Typ 1 diabetes (autoimmun diabetes) i världen, incidensen har mer än dubblerats på 20 år.  Orsaken till varför man insjuknar i diabetes, och varför det har blivit mer vanligt är till största delen okänd

Vi vet att ungefär 50% av alla enäggstvillingar får diabetes om den andre tvillingen har det. Detta medför att cirka 50% av orsaken till sjukdomen beror på ärftlighet och övrig risk påverkas av miljön, sannolikt i en kombination av känslighet hos vissa gener eller interaktion (samverkan) mellan vissa gener. Dock har risken ökat de senaste decennierna vilket innebär att nya miljöfaktorer spelar roll för risken att insjukna i Typ 1 diabetes.

Barnen som insjuknar i Typ 1 diabetes är en mycket heterogen grupp, det vill säga, en grupp som ser olika ut, dels beroende på olika ärftlighet och där ärftligheten antagligen påverkas av olika faktorer i vår omgivning för att den enskilde individen ska utveckla sjukdomen. Man räknar med att 50% av ärftligheten beror på en medfödd speciell HLA-typ. På kromosom 6 finns HLA området som kodar för en del av vårt immunförsvar, men det finns också andra riskgener för diabetes och alla som insjuknar i Typ 1 diabetes har inte samma riskgener. Vi vet att de flesta barn som utvecklar Typ 1 diabetes har så kallat olika antikroppar mot bukspottskörteln, det finns 5 olika, många barn har olika kombinationer av dessa antikroppar vid diabetesdebuten, dock saknar cirka 7% antikroppar när de insjuknar i diabetes.

Idag vet vi tyvärr fortfarande för lite om varför barn utvecklar diabetes, och varför den har ökat så dramatiskt sedan 1980-talet. Orsaken till denna okunskap kan vara att vi än så länge inom forskningen undersökt riskfaktorer utifrån att alla barn som fått Typ 1 diabetes diagnosen har samma sjukdom. Vi vill nu dela upp barn som insjuknar i diabetes i olika undergrupper beroende på hur deras ärftlighet ser ut, immunologiska svar (autoantikroppar) och därmed försöka koppla dessa subgrupper till olika miljöfaktorer. Då vi vet att fler pojkar insjuknar i Typ 1 diabetes, kommer vi att dela upp alla barn som insjuknar i 2 olika grupper, flickor och pojkar.

Förutom HLA området som utgör en stor del av ärftligheten vet man att vissa gener som har betydelse ligger utanför HLA området. Den senaste tiden har man börjat titta på hela genomet hos patienter som har olika sjukdomar för att kunna bättre förstå varför man får sjukdomen. Vissa sjukdomar får man beroende på att man har en defekt, men vi vet att T1D diabetes beror på en kombination av många olika gener tillsammans med miljöfaktorer, inte samma hos alla.

För att öka kunskapen om Typ 1 diabetes, både varför barn insjuknar i sjukdomen men också varför de får diabetes har olika risk att utveckla andra sjukdomar, såsom glutenintolerans, men också olika risk att utveckla komplikationer av sjukdomen vill vi nu titta på större delen av genomet, arvsmassan, hos alla som insjuknar i diabetes.

Vi kommer att använda data från vår nationella barndiabetesstudie, BDD-studien (Bättre Diabetes Diagnostik) där alla barnkliniker i Sverige som behandlar barn med diabetes deltar. Studien startade 2005 och har idag mer än 13 000 barn som ingår, vilket gör att BDD studien är unik i världen. Alla uppgifter från patienterna kommer att som vanlig vara kodade så all data och beräkningar vi gör kommer som vanligt att göras på gruppnivå.

Många resultat från BDD-studien har publicerats och vi har visat att inte alla barn och ungdomar som utvecklar diabetes har de typiska diabetesantikropparna eller den typiska ärftligheten inom HLA-området, vilket vi nu kommer gå vidare med för att mer grundligt studera de barn som varken har antikroppar vid debut eller den typiska HLA ärftligheten.

BDD studien möjliggör inte bara att vi får mer kunskap om sjukdomen och processen bakom sjukdomen utan vi kan därmed också få mer kunskap om barn som utvecklar diabetes med olika ärftlighet och immunologiskt svar skiljer sig i risken att utveckla sen komplikationer. Kan vi redan från diabetesdiagnosen få reda på vem som har störst risk att insjukna i komplikationer kan man redan vid diabetesdiagnosen börja en mer individbaserad behandling med syfte att påverka, minska samsjuklighet och komplikationer.

Blodprover från detta stora patientmaterial i BDD-studien kommer att ge oss ökade möjligheter att få ökad kunskap om varför barndiabetes har ökat, men också därigenom varför barn utvecklar diabetes. Forskningsanslaget från Lions Forskningsfond Skåne, kommer till stor nytta med hjälp att göra utökad genetisk analys för att jämför med barn som inte får diabetes men också med barn som utvecklade diabetes för 30 år sedan för att se om den ärftliga risken förändrats.

ACUTE äldre, populärvetenskaplig sammanfattning

Med stöd av bla Lions Forskningsfond Skåne

 Äldre personer som vårdas för akuta kirurgiska sjukdomar har ökad risk för komplikationer och död både jämfört med yngre patienter men även jämfört med äldre personer som genomgår planerad kirurgisk vård. Detta kan bero på att de metoder som används för att bedöma risker och för att ge förberedande behandling fungerar sämre för äldre personer och vid akut kirurgi. I ACUTE äldre-studien undersöks äldre patienter som vårdats för akuta kirurgiska sjukdomar på Skånes Universitetssjukhus mellan år 2009 och år 2019. Med data från journalsystemen kommer vi dels att beskriva patientgruppen och dels undersöka vilka faktorer som är betydelsefulla för hur det går för patienterna. Med studien avser vi identifiera vilka behandlingsmetoder som är bäst för olika grupper av patienter och vilka riskfaktorer som har störst betydelse hur det går för patienterna. Det övergripande syftet är att studiens resultat ska bidra till bättre akutkirurgiskvård och behandling av äldre patienter i framtiden.

Blodprovsbaserat screeningtest för kolorektalcancer, Epipol

 Tjock och ändtarmscancer är den tredje vanligaste maligna sjukdomen i Sverige och den andra vanligaste cancerrelaterade dödsorsaken i världen. Det är välkänt att polyper i tjock och ändtarm är förstadium till cancer och endoskopisk polypektomi (avlägsnande av polyper vid kameraundersökning av tjock och ändtarm) har därför visats reducera både cancer-relaterad sjuklighet och dödlighet. Det tar ca 10-15 år för en polyp att utvecklas till cancer och denna relativt långsamma process skapar en lucka där utvecklingen till cancer kan förhindras genom endoskopisk polypektomi. Varken polyper eller tidig kolorektalcancer ger i vanliga fall några symtom och screening är därför motiverad och rekommenderad. Problemet är att följsamheten till screening, både med koloskopi och med avföringsprov (F-HB), vilka är de två huvudmetoderna för screening, är mycket låg. Vid screening med avföringsprov vilket globalt sett är det mest använda alternativet, missas oftast polyper då denna metod framförallt fångar upp patienter med cancer.

 I detta projekt ämnar vi att lägga grunderna för ett blodprovsbaserat screeningtest för polyper och cancer i tjock och ändtarm. Det är välkänt att följsamheten i screeningsammanhang är högre för blodprov jämfört med avföringsprov. Förhoppningen är också att detta test kan förutspå förekomsten av både polyper och cancer. Vinsterna av at kunna identifiera patienter som har polyper och därigenom koloskopera och endoskopiskt avlägsna polyperna är mycket stor. På så sätt kan utvecklingen till cancer förhindras. Att diagnostisera patienter med tjock och ändtarmscancer i tidigt stadium är också helt avgörande för prognosen och chansen att kunna bota patienten ökar dramatiskt om cancern upptäcks i de tidiga stadierna. I aktuellt projekt kommer vi analysera mikroRNA som har visats styra många funktioner i de mänskliga cellerna, i blod och vävnadsprover från patienter med frisk slemhinna, polyper och cancer. Vår förhoppning är att vi kommer få fram en mikroRNA profil i blodprovet som stämmer överens med dessa tre grupper och att detta test skall användas som screening för polyper och cancer i tjock och ändtarm.

 Projektet genomförs med anslag från bl.a. Lions Forskningsfond Skåne