Mammografisk bildinformation i relation till riskfaktorer före bröstcancerdiagnos och återfall i bröstcancer.

Det långsiktiga målet med min forskning är att studera och förbättra bilddiagnostiken hos kvinnor med bröstcancer.
I den första delen av mitt projekt vill vi undersöka om riskfaktorer hos den friska kvinnan före diagnos (som exempelvis hög kroppsvikt) kan kopplas till vissa tecken på röntgenbilden vid en senare bröstcancerdiagnos (exempelvis bröstvävnadens täthet eller ett särskilt tumörutseende). I den andra delen vill vi studera om vissa tecken på röntgenbilden vid diagnos kan kopplas till att kvinnan drabbas av ett återfall i bröstcancer.
Om vi kan lära oss mer om röntgenbilden kan detta hjälpa oss röntgenläkare att tolka bilden på ett bättre sätt utifrån riskfaktorer hos kvinnan, samt också hjälpa till att förbättra våra uppföljningsprogram för ökad chans att hitta cancern/återfallet tidigare.

Juvenil idiopatisk artrit (barnreumatism) – läkare behöver hjälpmedel för att ge patienter den bästa informationen och behandlingen

 Juvenil idiopatisk artrit (JIA), i folkmun kallat barnreumatism, är den vanligaste reumatiska sjukdomen hos barn. I Sverige insjuknar mellan 200-250 barn och ungdomar varje år i denna autoimmuna sjukdom. Symtomen debuterar före 16 års ålder och kan variera från en ganska stillsam inflammation i en led till inflammation i många leder med smärtor och uttalad funktionsbegränsning som följd. Barnen kan också få inflammation i ögonen, vilket kan leda till bestående synproblem.

 När JIA konstateras hos ett barn undrar barn och föräldrar alltid: ”Kommer jag/mitt barn att bli friskt igen?”. Från uppföljningsstudier som är gjorda på barn som fick diagnos på 1980- och 90-talet vet vi att det är ungefär hälften som fortsätter att ha en aktiv sjukdom med symtom även som vuxna. I dagsläget går det inte att vid diagnos säkert förutse vem som kommer behöva fortsatt sjukvård för JIA som vuxen (efter 18 års ålder). Det bästa vetenskapligt belagda svaret idag är: hur du mår efter fem år är hur sjukdomen sannolikt kommer att utvecklas. Detta svar baseras på forskning från en tid med sämre förutsättningar att få inflammationen under kontroll med effektiva läkemedel än vad vi har idag. Under de senaste 30 åren har behandlingen av JIA tydligt förändrats. Idag sätts läkemedel för att bromsa aktiviteten i immunförsvaret in i ett så tidigt skede som möjligt, och sedan 20 år finns så kallade biologiska läkemedel att tillgå. Dessa läkemedel är specifikt inriktade på olika inflammatoriska processer vid reumatisk sjukdom och kan på så vis effektivt släcka eller dämpa inflammationen. Idag måste en del barn prova flera olika varianter av biologiska läkemedel för att få sjukdomen under kontroll. Det finns inget blodprov eller andra test som kan hjälpa läkare att veta när behandlingen har haft tillräcklig effekt för att kunna avslutas utan att barnet ska riskera att försämras igen. Detta hoppas vi kunna förändra.

 I den första delen av detta projekt planerar vi att använda data ur kvalitetsregistret ”Svenska Barnreumaregistret” från barn och ungdomar med JIA i hela Sverige som behandlas med biologiska läkemedel. Läkare och patienter registrerar data om sjukdomsaktivitet och mående i samband med start av biologisk behandling och vid uppföljande besök. Registrering avslutas vid 18 års ålder, när man antingen ”skrivs ut från barnreumatologen” eller remitteras för uppföljning inom vuxensjukvården. Vi vill med dessa data studera om det finns kliniska manifestationer vid diagnos eller behandlingsstart som kan förutsäga behovet av fortsatt läkemedelsbehandling vid 18 års ålder, samt om det finns en optimal tid att starta eller avsluta behandlingen för att minska risken för försämring när medicineringen avslutas.

 Hos barn som följts på barnreumatologens mottagning på Skånes universitetssjukhus finns det sparade blodprover som är tagna innan behandlingsstart med biologiska läkemedel och även vid uppföljande besök. I projektets andra del vill vi studera om det går att använda sådana prov för att bedöma om biologiska läkemedel kommer fungera tillfredsställande och om det går att förutsäga risken för försämring om medicineringen avslutas.

 Vi hoppas att resultat från detta projekt kommer kunna användas för att läkare ska kunna ge tydligare information om prognos och ge säkrare behandling för dagens barn med JIA i behov av biologisk behandling. Det långsiktiga målet är att skapa förutsättningar för att kunna individualisera läkemedelsbehandling – rätt medicin för den enskilda patienten – vid JIA.

Behandlingsoptimering avseende antikolinerga läkemedels potentiella inverkan på kognitiv testfunktion

I den mänskliga storhjärnan räknar man med att det hos en frisk vuxen individ finns hundra miljarder nervceller, neuron. Dessa kommunicerar genom att i en nervända skicka, och i andra celldelar ta emot, en elektrokemisk signal. Denna impulsöverföring sker i ett slags kontaktpunkter, synapser, med hjälp av signalsubstanser. Det finns flera olika sådana, specifika för olika neuron. En viktig signalsubstans är acetylkolin.
Vid flera degenerativa hjärnsjukdomar, med Alzheimers sjukdom som typexemplet, äger rum en gradvis nedgång i acetylkolinsystemet. Detta förhållande är en central utgångspunkt för den symtomlindrande behandling som idag ges till patienter med varaktig kognitiv svikt. Mekanismen är i korthet att man genom att temporärt hämma nedbrytningen av acetylkolin återställer till mera normala nivåer.
I utredning av patienter med minnesnedsättning och andra kognitiva problem är det angeläget att så långt som möjligt identifiera faktorer som i sig kan leda till kognitiv nedsättning eller förstärka symtom på kognitiv sjukdom. Det kan exempelvis vara fråga om att identifiera bristtillstånd, hormonell sjukdom, diabetes eller alkoholöverkonsumtion. I detta sammanhang är det angeläget att också kartlägga patientens läkemedelsanvändning, eftersom det inte är ovanligt att läkemedel som biverkan sänker uppmärksamhet och ökar risken för förvirringstillstånd. Exempel på relevanta läkemedel är kortison, narkotiska medel, psykofarmaka och så kallade antikolinergika. De senare kan, som namnet indikerar, ha en direkt motsatt effekt till acetylkolin, som det enligt resonemanget ovan ju var angeläget att främja. Det faktum att vissa läkemedel är uttalat antikolinerga är välkänt bland de flesta läkare. Betydligt mindre välbekant är att en mängd läkemedel kan vara svagt, måttligt respektive starkt antikolinerga, och att den sammanvägda antikolinerga belastningen kan bli betydande, även om patienten inte står på några medel som är utpekade som antikolinergika.
Det kan teoretiskt te sig irrationellt att samtidigt ge medel som syftar till att öka nivån av acetylkolin, och samtidigt ge sådant som reducerar nivån, men det finns otaliga kliniska exempel på att det förhåller sig så. Vår ambition vid Kognitiv medicin Ängelholm är att dels värdera problemets utbredning och dels undersöka huruvida en optimering av patienters läkemedelsbehandling kan förbättra de kognitiva förmågorna såsom de kommer till uttryck i testsituationen.
Sedan många är min forskning inriktad mot diagnostik av sjukdomar såsom Alzheimer bland annat genom deltagande i biomarkörstudier vid såväl Lunds som Göteborgs universitet. På senare bedriver vi inom den egna kliniken även behandlingsstudier med fokus på möjlig nytta av kosttillskott respektive rörelse- och balansträning.
Det är mycket tacksamt att Lions Forskningsfond Skåne uppmärksammar det aktuella projektet ”Behandlingsoptimering avseende antikolinerga läkemedels potentiella inverkan på kognitiv testfunktion.” Den första fasen med insamling av data från cirka 700 studiepatienter är avslutad, och har vi precis utvecklat en skala för skattning av antikolinerg kognitiv belastning. Denna delstudie presenterades vid den nyss genomförda AD/PD-kongressen i Göteborg med doktoranden Tanja Rube som förstaförfattare. Tidigare i veckan skickades vi in manuskript för publicering i vetenskaplig tidskrift. Genom det generösa anslaget säkras finansieringen av min och doktorandens fortsatta forskningsarbete och inte minst stimuleras till fortsatt patientnära klinisk forskning med möjlig direkt nytta i närtid.

Prevention Celiaki i Skåne (PreCiSe)

Celiaki (glutenintolerans) är en kronisk sjukdom som drabbar ca 3% av barn och ungdomar i Sverige. Vanliga symtom på celiaki är diarréer, magont, trötthet/nedstämdhet, viktnedgång, sämre näringsupptag och anemi. För att utveckla celiaki måste individen bära på gener som krävs för att utveckla sjukdomen samt äta livsmedel som innehåller gluten, ett protein som finns i vete, råg, och korn. Tidigare forskning har visat att den mängd gluten som konsumeras under de två första levnadsåren har stor påverkan på risken för celiaki hos barn med ärftlig risk.

Bakterieflorans sammansättning i tarmen kan påverka både tarmens barriäregenskaper och immunsystemets svar på olika kostkomponenter. En ofördelaktig sammansättning av tarmfloran kan aktivera delar av immunförsvaret som i sin tur kan leda till en kronisk inflammation. Probiotika (levande mikroorganismer) som när de intas i tillräckliga mängder har visat kunna ge en hälsoeffekt men det saknas studier på om probiotika givet till friska barn med ärftlig risk för celiaki förhindras från att utveckla livslång autoimmunitet mot gluten som leder till celiaki.

Det har länge sökts efter en säker, kostnadseffektiv och tolerabel metod för att förebygga celiaki hos barn. Hittills har ingen klinisk prövning med fokus på glutenintervention visat sig helt framgångsrik. Frågeställningarna i studien Prevention Celiaki i Skåne (PreCiSe) är: kan en glutenfri kost under barnets tre första levnadsår minska risken för att utveckla celiaki jämfört med barn utan kostintervention men med ett dagligt probiotika eller placebotillskott. Dessutom testas om en daglig tillförsel av två probiotiska stammar kan dämpa en inflammatorisk reaktion mot gluten i tarmen.

Just nu deltar 150 barn i studien varav 39 barn har fyllt tre år och lämnat interventionsdelen av studien och följs med årliga uppföljningsbesök fram till sju års ålder. Om celiaki kan förhindras med tidiga specifika kostråd skulle det inte bara vara av betydelse för den enskilda individen som undviker att drabbas av en kronisk autoimmun sjukdom men även kostnadsvinster för samhället eftersom celiakipatienter kräver regelbundna sjukvårdskontakter livet ut.

Förbättra balansen hos äldre personer med Virtual Reality.

Antalet äldre i Sveriges befolkning förväntas öka dramatiskt de kommande decennierna. Detta betyder att allt fler äldre, både friska och med olika typer av sjukdomar och funktionsnedsättningar, kommer att behöva bo hemma och sköta om sig själv och sitt boende. För att kunna bo kvar hemma behöver man kunna utföra vardagsaktiviteter och man behöver kunna utföra dem utan att falla. Vardagsmiljöer kan, ibland oväntat, ställa äldre personers stabilitet inför betydande utmaningar. Att kunna studera vilken typ av balansreaktioner som äldre personer använder vid utmanande aktiviteter är möjligt med Virtual Reality (VR).

Syftet med studien är att undersöka om man kan träna upp balansstrategier hos äldre personer, med hjälp av VR.

Äldre personers balansstrategier och adaptationsförmåga kommer att mätas i form av kroppssvaj på en kraftplatta, samt genom muskelaktivitet med elektromyografi. Som en kontrollgrupp kommer vi att undersöka hur yngre personer lär sig hantera en utmanande visuell VR miljö.

För att mäta hur och om balansreaktioner förändras vid upprepning, genomförs sammanlagt 5 tester och personerna vilar cirka 10 minuter mellan varje.

Projektet kommer ge värdefull kunskap kring vilka balansstrategier äldre personer använder i en virtuell miljö. Denna kunskap kommer att vara viktig vid planering av de komplexa interventioner som kommer att behövas i framtiden för att allt fler äldre ska kunna bo kvar hemma och klara sig själv, även med sjukdomar och funktionsnedsättningar.

Forskargruppen har genomfört ett stort antal studier avseende människans balanssystem och sensomotoriska funktioner, med särskilt fokus på kartläggning av åldersdegenerativa förändringar hos äldre personer. Forskargruppen har också i en studie undersökt hur balansstrategier, i form av posturalt svaj, påverkas av en utmanande virtuell miljö. Vi fann att balansen hos friska yngre personer påverkades av distraherande visuella inflöden, men också att yngre personer snabbt kan adaptera sig till den virtuella miljön. Vi har genomfört motsvarande studie av äldre personer, där vi fann att balansstrategierna hos äldre personer påverkades på samma sätt som hos yngre personer och att även adaptationen skedde snabbt hos äldre.

Infektion – bättre diagnostik och behandling av en allvarlig komplikation efter höftfraktur.

Kan vi bli bättre på att säkerställa en bakterieinfektion i samband med en höftfraktur med hjälp av modernare blodprov?

 Många uppnår idag en hög ålder. En del, men inte alla, går in i ett skede av ”åldersskörhet” och löper ökad risk att drabbas av hälsoproblem av olika slag. Inom ortopedin gäller det i första hand fall och därav följande frakturer, som med följdtillstånd som infektioner, blodpropp och förvirringstillstånd blir en allvarlig skada med hög risk att avlida under efterföljande månader. När man har en fraktur och genomgår operativ behandling reagerar kroppen med tecken som liknar dem som uppstår i samband med en operation. Det är svårt för läkarna att skilja en reaktion ”bara” orsakad av frakturen från en uppseglande infektion. Vi får inte heller idag ge antibiotika för säkerhets skull, eftersom det ökar förekomsten av resistenta bakterier, utan varje behandling måste vara välgrundad. Syftet med studien är att testa om ett nytt blodprov, kalprotektin, kan ge säkrare tecken på att en infektion är på gång. Då kan man ge antibiotika tidigare, förhoppningsvis minska infektionens allvarlighetsgrad och korta tiden på sjukhus. Blodprovet ska tas samtidigt som andra prover tas, och studien medför alltså inte någon ökad belastning eller lidande.

 Medarbetare:

Cecilia Rogmark – principal investigator. Överläkare, docent, VO Ortopedi, SUS

Helmi-Sisko Pyrhönen – doktorand. Underläkare VO Ortopedi, SUS

Linnea Malmgren – bihandledare / expertis geriatrik (spec. njursjukdom). ST-läkare, med dr, VO neurologi rehabiliteringsmedicin minnessjukdomar geriatrik, SUS

Johan Tham – expertis infektionssjukdomar. Överläkare, docent, VO infektionssjukdomar, SUS

Effekten av hyperbar oxygenbehandling hos patienter med käkbensnekroser. En prospektiv observations- och multicenterstudie.

Patienter som behandlats för cancer i huvud- och halsområdet uppvisar en stor känslighet för behandlingskomplikationer till följd av genomgången strålbehandling. Risker för svåra infektioner i käkarna ökar pga en nedsatt blodcirkulation i det bestrålade området ökar. Stora risker för benröta (osteoradionekros) och frakturer i ansiktsskelettet kan bli följden om insatt behandling inte räcker för att bota infektionen.

Vedertagen behandling vid osteoradionekros i käkarna är långvarig antibiotikabehandling och kirurgisk borttagning av infekterad och död kroppsvävnad. Trots täta kontroller och förnyade operationer kan osteoradionekrosen fortsätta att sprida sig i käkar och ansikte. I dessa fall kan större operationer med transplantation av andra kroppsdelar till ansiktet vara nödvändigt. Eftersom dessa operationer är mycket belastande för patienterna så letar vi efter andra alternativ.

 Klinisk erfarenhet och i tidigare studier pekar på att övertrycksbehandling med syrgas (bild) har en positiv effekt på läkningen, men ännu har inte detta kunnat bevisas i vetenskapliga studier. Effekten av baseras på en ökad tillväxt av blodkärl (angiogenes) vilket leder till bättre vävnadsmotstånd och bättre spridning av läkemedel till vävnader med nedsatt motståndskraft.

Denna studie kommer att följa patienter vid två svenska centra som behandlar patienter i övertryckskammare. Dessa, Skånes Universitetssjukhus och Sahlgrenska Universitetssjukhuset, kommer att jämföras med två andra centra, Uppsala och Umeå, där man inte erbjuder tryckkammarbehandling men i övrigt behandlar med samma metoder. Effekten kommer att studeras i ett kort (ett år) och i ett längre perspektiv (upp till fyra år) för att undersöka behandlingseffekten över tid. Projektet avser analysera ett relativt stort patientmaterial och förväntas ha stor klinisk betydelse för hela patientgruppen som behandlas med strålbehandling mot huvud och hals, men även för andra patientgrupper i behov av ett förbättrat vävnadsförsvar, som tex vid diabetessår. Resultatet av studien förväntas därför kunna användas på hela patientgruppen som behandlas för Huvud- och halscancer med strålbehandling. För patienterna kommer resultaten underlätta i terapival vid konstaterad osteoradionekros och förväntas även leda snabbare in i en behandling som ger bästa möjliga resultat. Resultaten kommer att publiceras i en internationell vetenskaplig tidskrift och kommer därmed att göra studien användbar för patienter och vårdgivare i ett globalt perspektiv. Forskarteamet vill tacka Lions Skånes Forskningsfond för det generösa bidraget som möjliggör genomförandet av studien.

Förbättrad diagnostik av tidiga stadier av typ 1 diabetes hos barn

Vid CRC i Malmö bedrivs forskning i syfte att förbättra vår förstå av uppkomsten av typ 1 diabetes samt även försöka stoppa den immunmedierade process som så småningom leder fram till klinisk sjukdom. Vi vet sedan tidigare studier att vägen från de första tecknen till symtom givande diabetes i många fall är lång och inte alltid lätt att beräkna på förhand.

Ett av de viktigaste instrumenten att kunna ställa diagnosen diabetes enligt internationella riktlinjer är en så kallad oral glukosbelastning (OGTT). Vid en sådan får deltagaren inta en standardiserad mängd glukoslösning varefter blodsockret mäts under två timmar. Tyvärr speglar metoden på många sätt bara situationen precis vid provtillfället och påverkas sannolikt av exempelvis oro, stress, infektion och mycket annat.

En nyare teknik för att bedöma blodsocker är så kallad CGM, kontinuerlig glukosmätning. En sensor sätts fast i underhuden och via denna kan man var femte minut avläsa glukosnivå. Sensorn kan sedan sitta kvar 10–14 dagar. Tyvärr saknas internationella riktlinjer för att kunna sätta diagnos via CGM.

REFINE-studien syftar till att kunna svara på två olika frågor:

1. 1.  Hur korrelerar värdena vid CGM-mätning med OGTT? Finns det faktorer som förklarar när värdena från de båda undersökningarna blir väldigt olika? Hur skulle vi kunna använda CGM för att kunna ställa en diabetesdiagnos?
      Analysen kommer att göras på barn och ungdomar med hög risk för att insjukna i typ 1 diabetes.
   2.  Hur höga stressnivåer har barn och ungdomar under en OGTT? Genom analys av ett stresshormon, kortisol, kommer vi kartlägga hur stress och oro påverkar resultaten av glukosbelastningar.
      Analyserna kommer att ske som en del av ett doktorandprojekt av en barnläkare i Skåne. Vi ser med stor tacksamhet på bidraget från Lions Forskningsfond Skåne som kommer möjliggöra att projektet kan genomföras.