Markörer för typ 1 diabetes innan klinisk diagnos
Autoimmun (typ 1) diabetes orsakas av en inflammation i bukspottkörteln som medför att de insulinproducerande beta-cellerna förstörs. Inflammationen beror på att immunförsvaret misstar vissa proteiner, specifika för de insulinproducerande beta-cellerna, för att vara sjukdomsframkallande. Man vet inte varför betacellerna attackeras och det finns ännu inget botemedel för sjukdomen. Dagliga insulininjektioner är livsviktiga för att ersätta det insulin som kroppen inte längre förmår tillverka.
Idag insjuknar fler än 800 barn och ungdomar med diabetes varje år i Sverige. Det finns en tendens att barnen insjuknar i allt yngre åldrar, varför det är så vet man inte. Insjuknandet är för det mesta inte akut utan går i regel långsamt med vaga milda symptom så som ökad törst och ökande urinmängder. Däremot insjuknar vissa, framförallt små barn, mer akut med uttalade symptom och ibland också syraförgiftning, ett livshotande tillstånd. Syraförgiftning innebär att kroppen försöker upprätthålla normalt blodsocker bryter ned fett, i brist på kolhydrater, vilket frigör ketoner i blodet.
Vid diagnos av typ 1 diabetes är de flesta akut sjuka – cirka 17 procent har syraförgiftning. Innan klinisk diagnos av har 80–90 procent av betacellerna förstörts och därmed insulinproduktionen. Det är ofta en lång process under vilken man kan identifiera autoantikroppar mot antigenen insulin, GAD65, IA-2 och ZnT8. Autoantikroppar är markörer för attacken på betacellerna och kan mätas i blodet månader till år innan diagnos av typ 1 diabetes.
Ärftlig risk för typ 1 diabetes är starkt relaterat till gener i HLA-regionen på kromosom 6 som reglerar immunförsvaret. Dessa HLA (human leukocyte antigen) gener är däremot inte tillräckliga för att utveckla sjukdomen och andra ännu okända faktorer är nödvändiga för att orsaka en autoimmun reaktion mot betacellerna. Risken för typ 1 diabetes hänger ihop med HLA-typerna DQ2 och DQ8. Om dessa två ärvs tillsammans bidrar de till den genotyp med högst risk för att utveckla en första autoantikropp.
Tidigare forskningsstudier har visat ett samband mellan uttryck av specifika molekyler på cellytan av immunceller och organ-specifik autoimmunitet. Genregionen HLA-DQ är starkt associerat till antigenpresentation och hur infektioner hanteras. Endast ett fåtal studier har studerat mekanismerna som regleras av HLA-DQ på antigenpresenterande celler i relation till utvecklingen av autoimmunitet vid typ 1 diabetes. I detta projekt analyserar vi HLA-DQ uttryck i ett unikt material av prospektivt följda barn med risk för typ 1 diabetes. Syftet med denna studie är att mer specifikt undersöka hur den immunologiska processen som förstör betacellerna går till. Vi undersöker hypotesen att förekomsten av betacells-autoantikroppar reflekteras av ett ändrat uttryck av vissa gener och presentation på antigenpresenterande molekylkomplex (HLA klass II) på vita blodceller, som samlats in från barn med ärftlig risk för typ 1 diabetes.
Stora forskningsinsatser krävs för att förstå hur autoantikroppar uppstår samt förklara hur de är kopplade till utvecklingen av typ 1 diabetes. Vår studie är viktig för att förstå etiologi och patogenesen som leder till typ 1 diabetes – vad som händer med immunförsvarets celler och de mekanismer som styr detta. HLA-DQ expression har visat sig spela roll i upprätthållandet av immunologisk tolerans, som är nödvändigt för att förhindra autoimmuna sjukdomar. Genom att studera hur immunsystemets vita blodceller uttrycker HLA-DQ och hur detta påverkas av varierande antal autoantikroppar, får vi ökad kunskap om det förlopp som leder till typ 1 diabetes. Denna kunskap är viktigt för att kunna utveckla metoder för prediktion och prevention av sjukdomen. Studien bidrar till ökad kunskap om processen som leder till typ 1 diabetes går till – en förutsättning för preventiva åtgärder.
Helena Elding Larsson
Agnes Andersson Svärd