Utveckling av diagnostisk App för diagnostik av progredierande keratoconus och en randomiserad behandlingsstudie med corneal crosslinking (CXL)

 Innan man kan behandla med CXL (corneal crosslinking) så måste man diagnosticera att sjukdomen är aktiv, dvs att sjukdomen förvärras. Detta då behandling med CXL endast är indicerad vid aktiv sjukdom, inte vid stabil sjukdom. Tyvärr har vi under senare år visat att de aktuella kriterierna för diagnostik inte är tillräckligt bra. Patienter med lägre sjukdomsgrad blir underdiagnostiserade och de med mer högre sjukdomsgrad blir överdiagnosticerade och behandlas ibland helt i onödan.

I min doktorsavhandling har jag föreslagit hur man kan diagnosticera aktiv sjukdom genom att ta hänsyn till allvarlighetsgraden av sjukdomen. För att denna diagnostik ska kunna implementeras i klinisk praxis så måste den göras lättillgänglig. Vi håller därför på att utveckla en mjukvara, App,  som kan användas i den diagnostiska utrustningen för att enkelt kunna bestämma om patienten ska behandlas eller ej.

Vid CXL droppar man riboflavin (B-vitamin) på hornhinnan och belyser sedan med UV-ljus för att stärka hornhinnan som då blir stelare och förhindrar sjukdomsförsämring. Man kan välja mellan olika riboflavindroppar. Dessa olika typer har blivit beskrivna var och en för sig som effektiva men det finns både för-och nackdelar med båda. För att utröna vilka patienter som kan ha bäst nytta av vilken riboflavindroppe så genomför vi nu en randomiserad behandlingsstudie. Patienterna är indelade i grupper beroende på sjukdomsgrad och sen drar vi lott om vilken behandling som ska ges.

Tillsammans syftar studierna att diagnosticera behov av CXL så tidigt som möjligt och ge rätt behandling till rätt patient.