Dupuytrens sjukdom

är en vanligt förekommande åkomma. Sjukdomen kan genom bildandet av strama bindvävssträngar i handflatan orsaka en oförmåga att räta ut fingrarna (så kallade kontrakturer) som i sin tur kan påverka handfunktionen och i slutändan leda till svårigheter i dagliga aktiviteter såväl inom arbetet som på fritiden.

Sedan den franske kirurgen Baron Guillaume Dupuytren först beskrev tillståndet 1831 har den traditionella behandlingen varit operation. På senare år har nya behandlingsmetoder tillkommit, bland annat en läkemedelsbehandling där ett enzym sprutas in i Dupuytrensträngen och löser upp denna (så kallad kollagenasinjektion). Oavsett behandlingsmetod är risken för att sjukdomen kommer tillbaka hög. Behandlingen av återfall är oftast kirurgisk men denna har visat sig vara förenad med högre risker av allvarliga komplikationer än vid förstagångsbehandlingen av sjukdomen.

Vår forskning syftar till att jämföra kollagenasinjektioner med kirurgi vid behandling av återfall av Dupuytrens sjukdom. I studien som är pågående har patienter med återfall av Dupuytrens sjukdom efter tidigare behandling slumpats till ny behandling med antingen kirurgi eller injektion. Patienterna följs sedan under 5 år och studien utvärderar både kortsiktiga resultat av behandling av återfall såsom förbättring av fingerkontrakturerna, handfunktionen och risk för komplikationer samt långtidsresultat i form av nya återfall. Vår förhoppning är att våra resultat ska kunna bidra till bättre behandling av patienter med Dupuytrens sjukdom i framtiden.

 Intensiv diet- och aktivitetsrådgivning som prevention av typ 1 diabetes (IDAC)

I denna studie testar vi om vi kan minska risken för typ 1 diabetes genom intensiv diet och aktivitets-rådgivning de första levnadsåren.

Snabb tillväxt under tidig barndom har visat sig associerat med ökad risk för utveckling av betacellsautoantikroppar, ett förstadium till typ 1 diabetes. Snabb tillväxt kan ge ett ökat insulinbehov och därigenom stressa de insulinproducerande beta-cellerna, vilket kan göra em känsliga för t ex de virus som kan sätta igång den autoimmuna processen. Inflammatoriska substanser från fettväven, eller en förändrad tarmflora kan spela roll.

Proteinintag har betydelse för spädbarns viktutveckling, men har också visat sig vara direkt associerat med utveckling av betacellsautoantikroppar tidigt i livet.

I denna randomiserade studie testar vi sambanden mellan ökad tillväxt, kost och fysisk aktivitet och utveckling av betacellsautoantikroppar. Vi undersöker om intensiv rådgivning avseende kost och fysisk aktivitet redan under de första två levnadsåren påverkar de insulinproducerande betacellernas funktion, barnets tillväxt och risken för autoantikroppar.

Barn testas vid födelsen för ärftlig risk för typ 1 diabetes i den pågående ASTR1D-screeningen. Totalt 1244 barn med ca 7-10 % ärftlig risk att tidigt utveckla betacellsautoantikroppar randomiseras till att antingen få aktiv diet- och aktivitetsrådgivning eller följa det vanliga BVC-programmet från 3 månader till 2 års ålder. Vid 3 års ålder undersöker vi betacellernas hälsa genom analys av specifika prover, barnets tillväxt och om barnen har utvecklat betacellsautoantikroppar och jämför dessa parametrar mellan grupperna.

Detta är första gången som vi testar om vi kan förhindra eller minska risken för betacellsautoantikroppar genom en kontrollerad randomiserad interventionsstudie avseende kost och fysisk aktivitet i småbarnstiden.

Bättre mikrobiologisk diagnostik genom föregående analys av värdsvaret.

Jag är specialistläkare och docent i infektionsmedicin, och arbetar nu sedan några år som överläkare på klinisk mikrobiologi i Lund. I mitt dagliga arbete ser jag behovet av förbättringar inom de ganska svåra tolkningarna som måste göras när man odlar bakterier ifrån luftvägsprov. Ett stort problem är att det kan vara svårt att avgöra om bakterierna vi hittar i ett prov är de som skapar lunginflammation, eller om de är del av normalfloran i exempelvis saliv.

Min forskning syftar till att förbättra våra mikrobiologiska analyser genom att utnyttja mänskliga protein som markörer. Vår primära hypotes är att mätningar av ett protein som indikerar salivursprung, ett protein som indikerar nedreluftvägs-ursprung och en proteinmarkör för inflammation skulle vara till stor hjälp i den mikrobiologiska tolkningen och ge ett mer användbart svar.

Vi har analyserat luftvägsprov från 32 personer med och utan inflammation i lungorna med avancerade proteomikmetoder och kunde då mäta 3440 olika protein, som vi har rankat efter mängdbestämning. Därefter har vi valt ut några att gå vidare med och testar nu dessa på patientprov i en ny studie som drivs av doktorand och BMA Muna Al-Jammal. Vi har hittills inkluderat cirka 200 av planerade 500 personer och beräknar att insamlingen kommer att vara färdigställd i år.

De anslag vi fått från Lions möjliggör att vi kan fortsätta dessa analyser. Resultaten från vår studie är generaliserbara till mikrobiologiska laboratorier globalt, då alla har samma behov och ingen har en bra lösning i dagsläget.

PsiAN – ett forskningsprojekt om nya vägar för att hjälpa unga med anorexi

Anorexia nervosa är en av de allvarligaste psykiska sjukdomarna vi känner till. Den drabbar ofta unga personer och kan leda till stort lidande, fysiska komplikationer och i värsta fall dödsfall. Trots att det finns specialiserad behandling, saknas idag godkända läkemedel och många patienter får återfall eller fastnar i ett långvarigt sjukdomstillstånd.

Behandlingar som erbjuds i dag fokuserar ofta på att stabilisera kroppsvikten och få i gång ett regelbundet ätande – något som är nödvändigt men som för många upplevs som påtvingat och inte alltid når fram till själva kärnan i sjukdomen: hur man ser på sig själv, sin kropp och sina känslor.

PsiAN är ett forskningsprojekt som undersöker om det aktiva ämnet i så kallade magiska svampar –
psilocybin – kan hjälpa unga vuxna med anorexi som inte blivit hjälpta av annan behandling. Psilocybin ges i låg dos vid ett fåtal tillfällen, alltid tillsammans med professionellt psykologiskt stöd, i en trygg och stödjande miljö.

Det som gör psilocybin särskilt intressant vid anorexi är dess unika påverkan på hjärnan. I tidigare studier har det visat sig kunna öka den psykologiska flexibiliteten och minska fastlåsta tankemönster – något som ofta är centralt vid långvarig anorexi.

Många patienter beskriver en tillfällig men djupgående förändring i hur de ser på sig själva och sitt liv. Det öppnar upp för nya perspektiv och kan skapa en möjlighet att på riktigt ta emot hjälp och påbörja en förändringsprocess.

Målet med projektet är att förstå om denna typ av behandling kan bidra till ökad självinsikt och förändringsförmåga – och på så vis bli ett värdefullt komplement till den vård som redan finns.

Projektet drivs av forskare och vårdpersonal inom Region Skåne och Lunds universitet, med stöd från bland annat Lions forskningsfond Skåne, som nu bidrar med 200 000 kronor till studien.

Vi är djupt tacksamma för detta stöd – och för möjligheten att tillsammans utforska nya vägar till återhämtning.

t

IRON-GIRLS – Screening och behandling av järnbrist hos tonårsflickor

I oktober 2023 genomförde vi en studie med nästan 500 gymnasieflickor i Lund och Malmö för att kartlägga förekomsten av järnbrist. Deltagarna lämnade blodprov för analys av blodvärde (Hb) och järnförråd (ferritin) samt svarade på frågor om kost, menstruation och trötthet/mående.

Resultaten visade att hela 38 % hade järnbrist och 7 % anemi. Kostvanor och menstruationsmönster visade sig ha stor påverkan på järnnivåerna. Delar av resultaten är publicerade i European Journal of Nutrition och har fått stort medialt genomslag, både nationellt och internationellt. Nedan ett klipp från norska NRK.

Med hjälp av anslaget från Lions kommer vi att arbeta vidare med följande två projekt:

1. ”Järnfemman” – ett screeningformulär
   Baserat på studien har vi tagit fram ett screeningformulär med fem frågor – ”Järnfemman” – som syftar till att på ett enkelt sätt identifiera flickor med hög risk för järnbrist. Tanken är att formuläret i framtiden ska kunna användas inom elevhälsan för att rikta provtagning och behandling mot rätt individer. Formuläret ska testas i en ny studie hösten 2026, där 250 gymnasieflickor från två skolor deltar.
2. En pilotstudie om optimerad järnbehandling
   Hur järnbrist påverkar unga flickors mående är inte helt klarlagt, men tidigare forskning visar samband med trötthet och sämre skolprestationer. Samtidigt får många biverkningar av järntabletter – som magbesvär och illamående – vilket gör att behandlingen ofta avbryts. Ny forskning visar dock att järntablett varannan dag kan minska biverkningar utan att effekten försämras. Dessutom finns nya kosttillskott som kroppen tycks ta upp mer effektivt.

För att möta den utbredda järnbristen krävs både behandling och förebyggande insatser. Vår uppfattning är att många ungdomar saknar kunskap om hur man får i sig tillräckligt med järn genom kosten och hur man kan påverka mensblödningarnas omfattning. Därför planerar vi en randomiserad kontrollerad pilotstudie med deltagarna från järnfemman-studien (hösten 2026) för att testa en digital informations-intervention och jämföra två olika behandlingsstrategier:

1. Järntablett varannan dag jämfört med placebo
2. Ett nytt kosttillskott (”Skonsamt järn”) jämfört med placebo

Alla deltagare får tillgång till en app med individanpassad information om kost och menstruation. Mående och blodprover kontrolleras vid start och efter tre månader.

Utsättning av behandling med TNF-hämmare hos patienter med Crohns sjukdom och ulcerös kolit

 Crohns sjukdom och ulcerös kolit är kroniska mag-tarmsjukdomar som vanligtvis debuterar under tonår eller tidig vuxenålder. Sjukdomarna beror på att immunsystemet orsakar inflammation i mag-tarmkanalen, med varierande grad av organskada och symtom som följd. Symtomen är oftast buksmärta, viktnedgång och diarréer som ofta är blodtillblandade. Obehandlad medför sjukdomen hög risk för att behöva opereras i mag-tarmkanalen.

 Standardbehandling av måttlig till svår inflammatorisk tarmsjukdom är immundämpande läkemedel i form av så kallade TNF-hämmare. Dessa läkemedel ger symtomlindring hos cirka 70 % av behandlade patienter. Det finns dock nackdelar med behandlingen i form av hög kostnad, biverkningar med bland annat risk för hudsjukdomar, allergiska reaktioner och svåra infektioner. Behandlingen ges i allmänhet som tillsvidarebehandling och man vet väldigt lite om huruvida behandlingen kan avslutas, och i så fall när och hos vilka patienter. Kunskapen om vilka patienter som riskfritt skulle kunna avsluta behandling är sparsam. Sannolikt är det så att ett stort antal patienter i Sverige står på tillsvidarebehandling med TNF-hämmare år ut och år in utan att det är nödvändigt. Problemet är att man inte vet vilka patienter som skulle kunna avsluta behandlingen och vilka som tvärtom är strikt beroende av fortsatt behandling för att ha ett gott liv.

 Syftet med detta projekt är att studera utsättning av TNF-hämmare hos patienter där sjukdomen varit lugn en längre tid, för att finna prediktiva markörer för vilka patienter som löper hög risk för återfall av sjukdom om behandlingen avslutas, respektive vilka som med stor sannolikhet kommer att bibehålla sjukdomsfrihet även efter avslutad behandling.